MischaBloggen

Detta mötte mig på senaste besöket på banken. (klicka för större). Svensk Kassaservice lär ha varit först att lägga ner kontanter, snabbt följda av Swedbank, nu snart även Nordea, som jag hälsade på.

När jag först hörde om att det kontantlösa samhället kommer, i slutet på 1970-talet, skrattade de flesta. Fortfarande finns bankomater där man kan ta ut kontanter. Men alltfler branscher vill lämna de så "farliga" kontanterna. Med NFC, närfältskommunikation, blir det snart möjigt för alla branscher att helt överge kontanterna, antingen genom uppkopplade enheter som mobiltelefoner, eller genom implantering av chip under huden.

Det spelar väl egentligen ingen roll vad eller hur man använder betalningsmedel. Men inte nog med att NFC är relativt enkelt att hacka, man kan även ställa mig mycket frågande till en egenskap med elektronisk betalning, en egenskap man får "på köpet": Spårning av alla transaktioner.

Att banken och andra vet om allt kring våra köpvanor, kanske de flesta inte bryr sig om. Kanske inte heller att en växande marknad växer upp kring denna statistik. Men vad sägs om att man inte längre kan köpa en snusdosa eller vinflaska, pga. att man redan köpt "för mycket", enligt nationella normer som även staten kommer in och styr på betalningsmetodens nivå? Helt plötsligt blir det möjligt för total transparens kring vad konsumenten håller på med, där staten kan styra på detaljnivå vad du kan och inte kan göra. Och om det blir möjligt, betyder det att det är bra? Att det kommer att användas i endast "goda" syften?

När man försöker lösa ett problem - risker med kontanter - går man in i ett system som skapar många många fler. Hur ska vi sen lösa dem? Frågor, frågor.