MischaBloggen

Försiktighetsprincipen har i den politiska världen ofta kommit att lyda enligt denna trippel-negativa sats:

Att inte ha bevis för att ett problem skulle kunna existera, är inte ett skäl för att inte agera som om problemet existerade.

Med andra ord:

Att agera utan bevis är därför rättfärdigat. Därför finns det ingen gräns för agerandet, eftersom hur många problem som helst, även de värsta tänkbara, skulle kunna finnas.

Det låter precis som hur vissa föräldrar sägs ha uppfostrat sina barn tidigare:

-"Nu ska du ha stryk - för vad du gjort, eller för det du tänkt göra, eller för det du kommer att göra!"

Detta är dagens politik, bland annat och kanske framför allt i det så kallade "kriget mot terrorismen".

Egentligen har Försiktighetsprincipen en annan definition, där bevisbördan för varför ett agerande är nödvändigt ligger på den som agerar. Det görs inte i den nya politiska definitionen. (Svenska / Engelska wikipedia)

Tolkningen av ovanstående är jag inte ensam om. BBC och Adam Curtis gjorde för länge sedan en tre timmar lång dokumentär, The Power of Nightmares, i vilken Bill Durodie, Director National Centre for Security Analysis på Kings College, gör samma tolkning. En 22-minuters summeringsvideo av hela serien finns för beskådande här.